Hälften var?

Är det alldeles självklart att två vuxna människor ska dela på kostnaden för boende 50/50?

Mediedrevet går, Juholt ska avgå. Så blir det kanske. Hade han inte varit man hade han redan gjort det, tyckte de i Godmorgon Världens panel i söndags. Att socialdemokraternas kris fördjupas berör mig inte så mycket, jag har svårt att se vad de egentligen har för vision framåt.

Men det här med om man ska dela på kostnader fick mig att tänka. Det verkar vara så självklart för alla att två vuxna människor ska dela exakt lika på kostnader för boende. Minns särskilt ett uttalande i radio från han i riksdagen som stiftat regeln om detta. Att det ju var helt självklart.

Juholt har suttit i riksdagen och har haft 56 000 kr/månaden i arvode. Vad hans sambo tjänar vet jag inte, men medellönen för kvinnor verkar ligga kring 25 000 kr/månaden. Det är alltså självklart för alla att de ska dela boendet lika. Ok...

Jag kommer att tänka på något jag läste i en sån "Fråga Insidans experter"-artikel som de har på dn.se. Det handlade om en kvinna som var knäckt för att hennes man krävde att de skulle dela solidariskt på kostaderna. Sen köpte han golfutrustning för resten av sin lön, medan hon hade tomt på kontot resten av månaden. För de tjänade ju inte lika mycket. Prata med honom, få honom att inse hur orättvist det är - annars skilj dig!, löd rådet om jag minns rätt. Det var självklart för Insidans Experter...

Hade det varit skillnad om Juholt och sambon varit gifta? Om sambon varit arbetslös, hade hon behövt betala då? (med vilka pengar?)

Nu verkar en del av kritiken rikta in sig på att han vetat att det var nåt konstigt med bidraget, men skickat in blanketter ändå. Det är ju lite olämpligt, och sätter saken i ett annat ljus. Men det är inte bevisat att så är fallet, och han verkar ha lyft detta innan det blev mediedrev.

Men jag måste säga att jag verkligen inte tycker det är "självklart" att det är 50/50 som gäller när vuxna människor ska dela på boendekostnaden. Om man ska dra konsekvensen skulle det väl betyda att man bara kan flytta ihop med personer som tjänar ungefär lika mycket som en själv. Det liknar ju Indiens kast-samhälle. Måste man göra slut om nån förlorar jobbet?!

Jag funderar på att engagera mig politiskt igen. Fortfarande (m). Energi, miljö och infrastruktur tycker jag saknas i mitt parti. Och det är livsviktiga frågor för framtiden. Jobben och ekonomin sköter vi fint, möjligen kan man fundera på hur bra LAS är.

Och det första jag bloggar på ämnet är ett försvar av sossarnas partiledare. "Hög integritet" kanske jag kan skriva som en god egenskap?