Våra nya grannar har tre katter

Vi bor i på gaveln i en länga med tre radhus i. Under de två år vi bott här har det bott tre familjer i mittenhuset. Alla med tonårsbarn, så vi har inte haft så mycket gemensamt med just dem.

De nya grannarna har tre katter. Tre närgångna katter, som gärna smiter in till oss. Ibland står det katter utanför vår dörr och väntar ut oss.

Egentligen tycker jag om katter. Jag är uppväxt med katt. Men det är kanske nåt med det här att de väntar ut oss. Att de sitter på våra utemöbler. Att de verkar tro att de äger vår tomt...

En dag när jag kom hem satt en katt på vårt utebord. Det ville jag att den skulle låta bli. Så jag kröp ner på golvet, plockade upp en toffel och smög sakta upp altandörren och siktade. Toffeln seglade genom luften, mot katten.

Då hörde jag grannarnas röster. De satt på andra sidan planket och fikade. Och det slog mig att det här kanske skulle verka lite lustigt. Att deras nya grannar smyger på golvet och kastar tofflor på deras katter. Att första mötet blir ett: "jaha, jag ser att du smyger och kastar skor på vår katt... eh... va trevligt att vi ska bo grannar nu då!".

Toffeln missade med en hårsmån. Jag dök platt på golvet och ålade mig tillbaka. Rösterna fortsatte prata.

Dagen efter pratade jag med dem, med pappan i familjen. Vi kom in på katterna och han tyckte att jag kunde hälla lite vatten på dem om de blev för närgångna. Jag föreslog blomspruta. Han såg lite tveksam ut:
-Jaa, alltså, bara det inte är en högtrycksspruta.
-Nej! Alltså, jag menar en sån liten. Som man pressar med handen...
-Jaha, ja, det kanske är bra.

Jag vet inte om de såg mig. Brukar man oroa sig för att ens granne ska spruta med högtrycksspruta på ens katter om man inte misstänker att han verkligen inte gillar katter?