Snömannen

För nån vecka sen var jag på besök hos ett partnerföretag i EU-samarbetsprojektet som tar upp det mesta av min 8-5-tid. Italien = mat som slår det mesta.

Portvakten ville ha våra pass för att ge oss passerkort, och det fick han. När det blev min tur tittade han på mig, plockade upp ett pass i högen, öppnade det och tittade på bilden. Sen tittade han på mig igen, och sen började han plocka med sin dator.

Passet var tyskt. Men det kan man kanske inte kräva att han ska veta att jag inte är tysk. Bilden på passet föreställde en man med svart hår. Kan man inte kräva att han ska se att jag inte har svart hår?

En kollega ingrep:
-That is not his passport.

Portvakten tittar upp. Tittar på kollegan. Tittar på mig. Tittar på passet. Mumlar nåt obegripligt. Fortsätter plocka med datorn.

Jag:
-That is NOT MY PASSPORT!

Portvakten tittar inte ens upp, utan nöjer sig med att mumla. Sen pekar han var jag ska ställa mig för att ta en bild till passerkortet.

Ok... Spelar väl ingen roll vad det står för namn på ett passerkort, egentligen? Jag ställer mig där jag ska och blir fotad och efter lite underskrifter har jag ett passerkort där det står att jag heter [inte mitt namn], att jag är tysk, och att jag får vara där jag är om jag har någon med mig.

Sen hittar portvakten mitt riktiga passerkort. Det hade han tydligen redan skrivit ut, eftersom jag varit där förut och han därför redan har en bild på mig.

Han vinkar fram mig, visar på mitt riktiga passerkort och var jag ska skriva under.

Ok... Menar han att jag ska ha två? Har han glömt att han just gett mig ett passerkort och bestämt sig för att jag är tysk?

-But, I already have one.

Portvakten tar mitt tyska passerkort och tittar på det. Han ser förvånad ut. Sen visar han på att jag borde skriva under på mina riktiga papper. Så får jag det riktiga passerkortet och får gå in.

Jag berättar vad som hänt för våra värdar:
-Oh, that guy? He's a bit crazy, we call him the snowman.

ESD-sulor

Jag hade beställt en jordningsplint. Jag hade inte beställt ESD-sulor(*).

Därför blev jag lite förvånad när jag öppnade kartongen som stod på mitt skrivbord och den var full med just ESD-sulor. I botten låg visserligen min jordningsplint, men ändå - varför alla dessa sulor?

Jag dubbelkollade min beställning. Inga sulor.

En arbetskamrat kom förbi och undrade varför jag hade så många sulor på mitt skrivbord. Sen såg han storleken.
-Hahaha! Du har ju köpt tjej-storlekar! 41 och 42 - haha!

Jo, visst. Storlek 41 och 42 kanske är lite litet för hans fötter. Kanske lite litet för mina också. Men nu var det inte att det var små ESD-sulor som var problemet, utan just det att det var ESD-sulor.

Ett telefonsamtal till leverantören löste problemet:
(dom) -Jaha, nä - sulorna ska till en som heter [inte mitt namn].
(jag) -Men jag är inte [inte mitt namn].
(dom) -Jo, men vi har nog sett att bägge skulle till Saab och skickat i samma paket för att spara frakt åt er.
(jag) -...
Saab har 14000 anställda, 4000 i Linköping.

[inte mitt namn] har ett mail i sin inbox där det står att hans sulor ligger på mitt skrivbord.

(* Vad är ESD? Electrostatic Sensitive Devices är saker som är känsliga för statisk elektricitet. ESD-utrustning köper man för att hantera såna saker på ett sätt så de inte går sönder. En jordningsplint är en typ av ESD-utrustning. Men det finns hela verktygsserier och klädsel och golv som är specialgjort för ESD-arbete. Till och med sulor kan fås med ESD-anpassning faktiskt.)