Predictably Irrational på TED

Dan Ariely, författaren till Predictably Irrational som jag tipsade om för nån vecka sen, har hållit tal på TED!

Träningen flyter på

Kondition i måndags. Styrka i onsdags. Skulle tränat kondition igen i fredags, men ett möte drog ut på tiden. Det fick bli löpning igår, lördag, istället.

Idag, äntligen, känns det i kroppen! På friskis-gymmet har de cross-trainers - konstiga maskiner som ligger nånstans mellan löpband, motionscykel och stavgång. Och på en sån kan man tydligen stå och svettas i en halvtimma med dunkande puls utan att det känns alls efteråt, och vad är poängen med att träna om det inte ska kännas efteråt?

Jag gick i snörusket och pratade träning med två jobbarkompisar i fredags:
-Va skönt det var att springa igår - tre-fyra plusgrader och bara härligt!
Sen pratade de om sina GPS-klockor och hur kul det var att träna med dem.
-Det är världens grej att kunna följa hela träningen, med puls och hastighet och allt!
-Ok, kan tro det!, svarade jag som har lätt för att bli imponerad av teknik, måste du springa samma runda hela tiden för att kunna jämföra prestationen sen?
-Jo, men man kan springa olika rundor. Det är bra att ta en återhämtningsmil då och då också!

Nu ska det tränas!

Jag lyssnar på en kul bok just nu som heter Predictably Irrational. En MIT-professor klurar på hur vi människor egentligen fungerar, och varför vi beter oss så underligt. Och vem har inte undrat över det? Men Dan Ariely har gått ett par steg längre och har ägnat sitt liv åt att komma på kluriga experiment där hans olika teser om hur vi fungerar testas.

Han låter försökspersoner skriva ner slumpmässiga siffror mellan 0 och 99 på ett papper. Sen ber han samma personer bjuda på olika varor i en auktion. Och det visar sig att de som skrivit låga siffror bjuder bara en fjärdedel så mycket som de som skrivit de högsta siffrorna.

Han undrar hur vi funkar när vi blir upphetsade. Så han låter manliga universitetsstudenter svara på en enkät om sexuella preferenser. Sen låter han studenterna svara på samma frågor medan de onanerar. Och det visar sig att de svarat helt annorlunda. Eftersom en del av frågorna rörde sånt som våld och tvång är förresten just det experimentet kanske inte speciellt lustigt... men intressant och tänkvärt ändå. Som han reflekterar: kyskhetslöften är värda mindre än pappret de skrevs på när det väl gäller.

Han funderar över lättja (procrastination är ett bra engelskt ord, lättja översätter inte hela den uppskjutande innebörden), och spekulerar i att om vi dels kombinerade alla regelbundna tester vi "borde" göra och dels hade ett system där vi i förväg dels betalade för besöket och dels fick möjlighet att lämna en deponiavgift skulle det vara ett bra sätt att övertala oss att göra rätt sak.



Vilket leder oss till dagens egentliga ämne: Jag har köpt gymkort. Nu är det dags att ta tag i träning av hjärta, lungor och rygg!

Jag sprang en del med Jens och några andra på jobbet förra året (och lyckades till och med bli månadens träningsfreak!), men nu har Jens sökt sig till nytt jobb och vädret som lovade så mycket i lördags bjuder inte längre in till joggingturer. Så när Daniel och Simon frågade om jag ville följa med till Friskis&Svettis tänkte jag att det var lika bra att slå till.

Kondition är en bra sak, och ryggen tar en del stryk av att ha datorer både som arbete och som fritidsintresse. Och att Dan Ariely predikar att det är bra att investera i något, för då vill man inte förlora det, gör ju bara att gymkortet känns som en ännu bättre investering.

Kunskapsspridning

Hur blev ni duktiga på det ni är duktiga på?

En del kunskap hoppar upp från boken man läser, kryper in i huvudet och stannar kvar. Annat får man pressa in. Och det man pressar in har, som bekant, en tendens att smita ut igen ganska fort.

På jobbet är det här också ett problem, från bägge hållen. Hur lär man upp nya?, undrar vi i projektet. Hur lär man sig allt det här?, undrade jag när jag var ny.

Vi har dragit igång en föreläsningsserie där vi som varit med lite längre i projektet berättar om något vi arbetar med just nu. 10-15 minuter plus frågor, i stället för eftermiddagsfika på onsdagar. Dessutom ska vi filma presentationerna, och sen är det tänkt att när man kommer som ny till projektet ska man kunna titta på de här presentationerna för att snabbare komma in i hur vi tänker och hur saker hänger ihop.

Jag inledde igår. Det är lite annorlunda att prata framför en videokamera, men efter några minuter tänkte jag inte på den. Skulle gärna lägga upp filmen, men det vore nog inte riktigt lämpligt så här får ni titta på en presentation av projektet som någon annan lagt upp:

Strömavbrott

Det var strömavbrott i eftermiddags. Jag satt vid köksbordet och helt plötsligt släckte någon lampan. Men när jag vände mig om för att se vem det var, insåg jag att det var mer än lampan över köksbordet som slocknat. Det är så ovanligt att det händer att jag blev rätt ställd. Vad gör vi om elen försvinner en längre tid?

När jag jobbade på ABB med kraftledningsroboten insåg jag att det är oerhört svårt att bygga ett fungerande elnät. Elektriciteten måste produceras, hela tiden. Utbud och efterfrågan måste matchas i varje stund. Överföringen ska övervakas, kraftledningarna måste isolera som de ska. Hela kedjan från producent till konsument ska fungera. Alltså är det, omvänt, väldigt lätt att förstöra det. Konstigt egentligen att vi inte ser fler strömavbrott, eller att inte några "elakingar" slagit mot elsystemet. Om en tillräckligt stor del av stamnätet (de stora ledningarna från de stora kraftverken) slås ut kommer hela elsystemet falla samman och det kan ta lång tid att starta det igen.

Hur får vi mat, utan el? Hur betalar vi för saker, utan el? Hur kommunicerar vi, utan el?

Så kom strömmen tillbaka. Och det var dags att starta alla datorerna igen (stackars server, 41 dagar kom den upp i men nu är den nollad igen) och ställa in tiden på mikron och de andra blinkande apparaterna. Men routern var död, och efter lite felsökning insåg jag att nätadaptern har gått sönder... Täcker elbolaget det?

Öppna inte bajslådan, Sofie!

Avföring
Det känns som stora delar av mitt liv kretsat kring det den senaste veckan. Så då är det väl inte mer än rätt att jag bloggar om det också. Först var Sofie magsjuk. Sen var hon förstoppad. Två vändor till barnjouren och lavemang där löste upp proppen, men vi var rätt oroliga för henne i början av veckan innan vi visste vad som var fel.

Apropå avföring
Det följande utspelade sig en kväll för ett tag sen:
Det är kväll och det är snart läggdags. Barnen leker i barnrummet. Plötsligt skriker Linn, med panik i rösten:
-Nej Sofie!
-NEEJ! Sofie! Öppna inte bajslådan!
Vi har inte lagt bajs i några lådor, så vi gick dit för att förstå vad som hade hänt.

Det visade sig, att när Linn slutade med blöja var det ett öppnat paket blöjor kvar. De blöjorna sparade vi i en påse. Och den påsen hade hamnat i en av lådorna i byrån i barnrummet. Sen måste Linn ha öppnat den lådan och sett att det låg en påse full med blöjor där. Påsen är väldigt lik de påsar som ganska ofta kommer från badrummet, så det är ju inte konstigt att hon trodde att det var en sån som låg i hennes låda. Sen måste hon tänkt nånting i stil med:
-Jaha, mamma och pappa har lagt en påse bajs i min låda. Den lådan tänker jag döpa till "bajslådan", och den tänker jag inte öppna igen.
Och då är det ju inte konstigt att man blir upprörd när lillasyster kommer och öppnar just den lådan...

Bloggen flyttad!

När ni läser det här ligger bloggen på min alldeles egna server, som står i vårt alldeles egna förråd och surrar på vår alldeles egna elektricitet!



Hurra!

Gjorde ni nåt kul i helgen då?

Jag har ont i huvudet och känner mig sjuk. Stanken från blöjhinken i badrummet är bedövande. Det finns inte en golvplätt i hela lägenheten som det inte ligger barnböcker, snorpapper, utspillda cornflakes eller leksaker på. På soffan ligger barnen, utslagna av feber och magsjuka. Teven står på repeat med nedladdad Alfons Åberg från youtube (tooble är bra). Sofie har i alla fall slutat kräkas nu. Med en kraftsamling lyckas jag och Ki få ihop lite lagad mat, vi skulle helst sova båda två. Maten står på bordet, men barnen vill inte äta. Barnen vill bara skrika...


Sofie, utslagen av sjukdom

Och det är inte ens nåt speciellt. Magsjuka, bara. Kanske rotavirus tror Ki som läst på i sina böcker. Så här har alla barnfamiljer det ibland. Och nu på kvällen har det blivit bättre. Sofie har varit uppe och gått lite efter att ha sovit två dygn i sträck. Vi städar lägenheten (skurar, inte dammsugar eftersom rotavirus kan virvla upp då om det nu är det det är). Badar. Och så är det nästan normalt igen. Alla sover nu, utom jag som bloggar ensam i mörkret i vardagsrummet.