Spotify

Spotify är, för er som inte vet det, en musikspelare man har i datorn och som ger tillgång till nästan all musik som finns. Smart!


Bredbandsbolaget har en kampanj nu där man får prova spotify och nu har jag äntligen tagit mig tid att anmäla mig. Det är en skön känsla att få upp ett fönster som ser ut som iTunes-store men där det bara är att klicka iväg och lyssna på allt. Men, ni som använder Spotify redan, hur gör man för att:

Föra över "min musiksmak" till Spotify?

Jag har ju massor med låtar och spellistor i iTunes och i kataloger redan - varför inte läsa in det?

Upptäcka ny musik jag inte kan namnet på?

Jag saknar verkligen genious-funktionen i iTunes! Enda sättet att få in ny musik i Spotify verkar vara att söka efter den.

Vara social?

Det här är nästan det knäppaste - mitt i den värsta sociala web2.0-hysterin släpper de nåt utan ett inbyggt nätverk.. eller har jag inte letat tillräckligt? Vore både ett grymt sätt att upptäcka musik och dessutom skulle jag vilja ha embed-kod för bloggar och så.

Lyssna på musiken i min iPod?

Väntar på i/g-Phone-versionen och köper ny mobil eller? Tja - på lång sikt är det säkert rätt men jag har en iPod idag och just nu funkar det inte.

Lyssna på stora band som Tool eller Metallica? Eller på riktigt smal musik som 70-tals-Nigeria-funkaren Sir Victor Uwaifo? Eller på Orphei Drängar?

Sökte och de fanns inte. Det har ju stått i pressen att de fått begränsa urvalet av musik - hur mycket har de tagit bort egentligen?

Jag har förresten några invites att dela ut om nån är sugen på att prova! Bara säg till! (Det kom i alla fall in en röst mellan två låtar och sa att jag hade invites att dela ut)

Radhus!

De bygger nya radhus bakom dagis. Hyresradhus. Ska vi flytta dit? Vi ska flytta dit! (huset med "3" på uthusdörren)



Fördelar:
+ Egen tomt
+ Mer plats
+ Nybyggt radhusområde (barnfamiljer, inte pensionärer, som grannar!)
+ Ingen risk

Nackdelar
- Dyrare
- Hyra (ingen investering)
- Området byggs vidare - byggarbetsplats

Flyttlasset går 1 juni!

Smaken av förkylning

Det är inte bara lek och harmoni på dagis. De är inte alltid snälla mot varandra, ungarna.

Fröknarna säger att mycket bråk beror på att de tittar på för mycket teve. Det kan mycket väl vara så. Några av killarna som slåss mest är klädda från strumpor till mössa i kläder som det står "spiderman" på. Eller mer passande kanske, som de springer runt och skriker:
-Spidermad!
-SPAAJDERMÄÄÄÄD!
Och sen slåss de, för det gör ju spindelmannen. Att han ibland är en kärlekskrank mes också går nog småbarnen förbi.

En vanlig dag på dagis. Pojke 1 leker med pojke 2. Bägge runt tre år gamla. Pojke 1 är klädd i finfina spindelmannenkläder. Pojke 1 slår pojke 2. Aj aj. Pojke 1 blir förmanad av fröken. Skriker tillbaka. Jag går förbi. Pojke 1 slår till mig...

Sen går det liksom på reflexer. Grabba tag i ungens hand:
-Sådär gör man inte!
Skrik och slag tillbaka. Grabba tag i hela pojken:
-Nej. Man gör inte så. Man slåss inte.
Sen sitter jag ner med honom i ett fast grepp om händerna (tittade på fröknarna som signalerade att det var lämpligast att göra så, och att jag borde akta mig för han kan bitas), och försöker tala lugnande. Vilket ju förstås bara leder till mer skrik.

Så känner jag den, lukten av förkylning. Och jag ser snoret runt hans näsa och på mina händer och armar. Hans skrik, rätt i mitt ansikte, är som en våg av virus som väller mot mig. Smaken av förkylning sprider sig i munnen och ner i halsen. Jag har aldrig upplevt smittotillfället så här tydligt tidigare (jo antagligen förresten - jag har ju varit dagisbarn också en gång). Men skam den som ger sig för lite förkylning. Jag höll i honom tills han lugnade ner sig åtminstone lite och lämnade sen över till en riktig fröken som fick ta hand om tröstningen.

Jag har fortfarande smaken av förkylning i munnen. Och ont i halsen, och det känns lite obehaglig i kroppen. Men det är bättre idag än igår, så det går nog över snart.

Det händer ju att Linn gör något hon inte borde och att jag får sitta med henne tills hon lugnat ner sig. Det känns i hela barnakroppen när det räcker, och då är det dags att trösta och vara nära i stället. Det är nog en viktig del i uppfostran att hålla ut i de stunderna och visa att känslan som ligger bakom:
-Nej.
är:
-Jag bryr mig om dig.

Björnen sover

Det är roligt på dagis!

Sofie ska gå på dagis på heltid nu när jag börjar jobba i februari, så det är dags för henne att skolas in. Men hon har ju varit på dagis med Linn en halvtimma vid lämningen och en till halvtimma vid hämtningen sen i oktober så det är inte så mycket inskolning som behövs. Första dagen, i förra veckan, gick jag in till Linn en stund (de går på olika avdelningar) och när jag kom tillbaka lekte Sofie snällt med fröken och de andra barnen.

Vad gör man på dagis fem timmar om dagen när man inte behöver vara stöd och tröst åt sitt eget barn?

Man leker med de andra barnen! Att alla fröknarna är kvinnor tänker man kanske inte så mycket på, men att barnen vet det märker man när man kommer som pappa till dagis. De kommer fram direkt och är nyfikna och berättar saker. En liten pojke satte sig bredvid mig med en stor båt i handen.
-Det äj ett fjyygpjaan! Shwoooosh!
Sen satt han där och flög med sitt flygplan tills det var dags för samling och frukt.

Men mest leker jag med tjej-gänget, Linns kompisar. Björnen sover, sjungandes högt i sömnen märkligt nog, vaknar och rusar efter dem.
-IIIIIIIIIIIIIIIII!!
Alla ögon på gården vänds mot oss direkt, och när jag lyfter upp dem och kramar om dem lite när jag tar dem funderar jag på hur det ska gå att vara ute nu resten av tiden när jag satt lekribban på den här nivån?

En mössa flyger av och jag jagar efter för att sätta tillbaks den, det är ju kallt ute! De tittar på mössan. De tittar på mig. De tittar på varandra. Sen tar fyra små flickor samtidigt av sig mössor och vantar, kastar de på marken, och springer pipande av skratt därifrån...

Hallå! Hallå?

Ki har tenta i fysiologi imorrn och sitter som bäst och pluggar i en bra läsesal på biblioteket. Trodde jag. I kafeterian på sjukhuset visade det sig att hon sitter, efter att hon messat och berättat att både biblioteket och läsesalarna på sjukhuset är stängda idag. Dumma trettondagen - vad är det egentligen vi firar? Ingen tidning får man heller.

Jag tyckte synd om henne och tänkte ringa och berätta det, och fråga hur hon ska äta lunh. Precis som signalerna ska gå fram ringer den vanliga telefonen hemma. Ok, snabbt av med mobilen och ta andra telefonen.
-Aaa, det är Torkel
Visst är det så man svarar telefon? Lustigt egentligen, vad är aaa för nåt? Jag har läst någonstans att ordet hej populariserades efter att det lanserats som det "korrekta" sättet att öppna en telefonkonversation.

Men telefonen var tyst. Jaha, ring igen då om du menar allvar, tänkte jag när jag tryckte fram och klickade på Kis nummer igen i mobilen. Men ringa igen var precis vad den gjorde, den vanliga telefonen. Den här gången tänkte jag inte låta nån som inte menar allvar hindra mig från att ringa Ki, så med mobilen mot ena örat tog jag upp den vanliga telefonen till andra örat.
-Aaa, det är Torkel
Nåt otydligt svar av en mansröst i andra sidan. Ki hade svarat också, det här blir rörigt..
-Hallå!
-Hallå?

Ja, där stod jag alltså och pratade med mig själv, med en telefon i varje öra... Det finns två nummer till Ki i mobilen, ett med ett litet hus framför som betyder hemnummer. Så har jag lärt mig det.

Till lunchen tittade jag på youtube. Det finns en serie riktigt bra videor som heter talks@google och idag såg och hörde jag Eric Schmidt (CEO på Google) prata om framtiden. Jag är lite svag för framtiden, så det passade mig perfekt. Det är en timme långt, så ni får en länk i tället för ett youtube-fönster:

Eric Schmidt pratar om framtiden