tisdag 28 oktober 2008
torsdag 23 oktober 2008
Datadumheter 2: Google Chrome kraschar
Och datadumheterna slutar inte där, när jag väl installerat Java-skräpet och går tillbaka till Google Chrome (min favvo-webläsare för tillfället) möts jag av:
Alla fönster har kraschat. Samtidigt. "Aw, snap!" är allt den har att säga till sitt försvar. I en webbläsare som har partitionering mellan fönster och tabbar som ett av sina främsta försäljningsargument. Den här irriterar mig särskilt eftersom jag googlade lite och inte kunde hitta någon annan som drabbats av samma sak. Och då måste man ju dela med sig, så att nästa sökande kan finna. Ergo dagens poster.
Alla fönster har kraschat. Samtidigt. "Aw, snap!" är allt den har att säga till sitt försvar. I en webbläsare som har partitionering mellan fönster och tabbar som ett av sina främsta försäljningsargument. Den här irriterar mig särskilt eftersom jag googlade lite och inte kunde hitta någon annan som drabbats av samma sak. Och då måste man ju dela med sig, så att nästa sökande kan finna. Ergo dagens poster.
Datadumheter 1: Java installerar skräpprogram
Sitter och slösurfar och laddar upp lite bilder (upptäckte att jag hade glömt bort att göra backup till flickr på hälften av bilderna från i somras).
Och jag kan inte hjälpa att bli irriterad:
Varför skickar Sun med en länk om att installera "Google Verktygsfält för Internet Explorer" med Java? Det är så mycket som är fel med det så jag vet inte var jag ska börja...
Och jag kan inte hjälpa att bli irriterad:
Varför skickar Sun med en länk om att installera "Google Verktygsfält för Internet Explorer" med Java? Det är så mycket som är fel med det så jag vet inte var jag ska börja...
- Skräpprogram som installeras på det här sättet används av andra skräpprogram för att tjäna pengar. Sun behöver (förhoppningsvis) inte pengar så desperat.
- Java är något som bara ska fungera, då ska installationsprogrammet vara så osynligt som möjligt.
- Google borde inte göra program som behöver ta till såna här metoder för att få användare
- Hela Java befläckas av detta, vem vill rekommendera någon att installera något som kommer med massa annat skräp?
lördag 18 oktober 2008
Snart börjar det på allvar
Det är nu två och en halv vecka sen jag började vara pappaledig. Dagarna går ihop, tidsrytmen är inte längre fem dagar arbete, två dagar helg utan frukost, frukt, lunch, mellanmål, middag. Men det har inte börjat på allvar än, Ki är ju fortfarande hemma. På måndag börjar hon plugga igen och då börjar pappaledigheten på allvar.
fredag 10 oktober 2008
Sluta nu, det räcker
Vad har hänt med världen? Det är krigsrubriker i tidningarna och extralånga nyhetssändningar på radio och teve. Räntesänkningar och krispaket viner genom luften som pistolskott i en Clintan-film och halva Göteborg har varslats om uppsägning...
Sluta nu, det är inte roligt längre!
Men det är faktiskt inte så konstigt att börsen faller, egentligen. Börskurserna är ju proportionerliga mot den förväntade vinsten i företagen och den framtida tillväxten (brasklapp: i teorin, så som jag med min icke-ekonomhjärna begriper den). Om både tillväxt och vinster förväntas sjunka ska börskurserna ner. Det har varit väldigt höga vinster i företagen några år, men nu ska vinsterna ner och då justeras kurserna. Rejält, eftersom förväntningarna justeras rejält. Företagen varslar, eftersom även deras förväntningar skruvas ned och de justerar sin kapacitet. Och det är väl inte så mycket med det.
Hur ska staten agera? Tja, se till att ha ett väl fungerande rättssamhälle, ett väl utbyggt utblidningsväsende som ger så lika förutsättningar till alla som möjligt, ett bra företagsklimat med genomarbetade och begripliga regler, gör punktinsatser vid större varsel och ... ja, alltså, gör precis så som den sittande regeringen gör.
Men finanskrisen då?
Finanskraschen begriper jag inte så mycket av. "spekulation på omförpackade subprime-lån som spridit risk i det finansiella systemet och skapat en osäkerhet som sänkt interbankmarknaden".. Jo, jo, visst, det låter sig sägas och det låter bra - men det är så abstrakt. Och så väldigt långt från den värld där jag lever.
Jag tänker på företag som en enhet av planekonomi på en i övrigt fri marknad. Nödvändiga för att producera varor och tjänster som människor inte klarar av att producera ensamma. Företag är (liksom andra planekonomier av någon anledning) ofta ineffektivare än enskilda människor, det syns till exempel tydligt när man programmerar: en ensam programmerare är oftast mer produktiv än tre andra som arbetar ihop. Men den ensamme förlorar mot tio andra. Det de tio gör tillsammans klarar den ensamme inte och de kommer vinna över honom på en fri marknad om de går ihop, i ett företag.
Omförpackade subprime-lån, det är ju bara ludd i den finansiella torktumlaren. Sånt som man är tvungen all rensa ut ibland. Varför denna totala panik från alla världens länder att ingripa och slänga in pengar i systemen? Förväntad vinst och tillväxt har sjunkit, alltså ska börskurserna ner. Vad vill de göra, slänga in så mycket pengar att världens alla företag ska leva på nåt slags a-kassa de närmaste åren?
Men, om vi inte gör nåt så kommer allt att krascha och vi går in en ny depression!
Är det så, att vi trasslat till reglerna för de finansiella systemen till den milda grad att bara doktorer i nationalekonomi kan överblicka dem? Att alla världens företag egentligen hänger ihop i en enda sönderkokad spaghettigegga, där man inte kan dela på och kasta bara den mögliga delen utan måste kasta allt eller inget? Jo, i så fall måste bankerna stödjas..
Men om det är så tycker jag att det är ohållbart - vi kan inte ha individuella vinster och kollektiva förluster. Om det är så (för det är antagligen inte så, med insättningsgaranti räddas alla normala sparare från förlust vid bankkonkurs och eventuella tvångs-auktioner av hus och bostadsrätter kan med säkerhet lösas med liknande medel), ja alltså om det är så, då måste vi för det första dela upp och partitionera systemen så att icke-fungerande delar kan avvecklas utan att störa andra. För det andra måste ekonomi in på skolschemat. Det håller helt enkelt inte att vi vet mer om Gustav Vasa än om det finansiella systemet i en värld som är oändligt mycket mer beroende av banker än av namn på döda kungar.
Sluta nu, det är inte roligt längre!
Men det är faktiskt inte så konstigt att börsen faller, egentligen. Börskurserna är ju proportionerliga mot den förväntade vinsten i företagen och den framtida tillväxten (brasklapp: i teorin, så som jag med min icke-ekonomhjärna begriper den). Om både tillväxt och vinster förväntas sjunka ska börskurserna ner. Det har varit väldigt höga vinster i företagen några år, men nu ska vinsterna ner och då justeras kurserna. Rejält, eftersom förväntningarna justeras rejält. Företagen varslar, eftersom även deras förväntningar skruvas ned och de justerar sin kapacitet. Och det är väl inte så mycket med det.
Hur ska staten agera? Tja, se till att ha ett väl fungerande rättssamhälle, ett väl utbyggt utblidningsväsende som ger så lika förutsättningar till alla som möjligt, ett bra företagsklimat med genomarbetade och begripliga regler, gör punktinsatser vid större varsel och ... ja, alltså, gör precis så som den sittande regeringen gör.
Men finanskrisen då?
Finanskraschen begriper jag inte så mycket av. "spekulation på omförpackade subprime-lån som spridit risk i det finansiella systemet och skapat en osäkerhet som sänkt interbankmarknaden".. Jo, jo, visst, det låter sig sägas och det låter bra - men det är så abstrakt. Och så väldigt långt från den värld där jag lever.
Jag tänker på företag som en enhet av planekonomi på en i övrigt fri marknad. Nödvändiga för att producera varor och tjänster som människor inte klarar av att producera ensamma. Företag är (liksom andra planekonomier av någon anledning) ofta ineffektivare än enskilda människor, det syns till exempel tydligt när man programmerar: en ensam programmerare är oftast mer produktiv än tre andra som arbetar ihop. Men den ensamme förlorar mot tio andra. Det de tio gör tillsammans klarar den ensamme inte och de kommer vinna över honom på en fri marknad om de går ihop, i ett företag.
Omförpackade subprime-lån, det är ju bara ludd i den finansiella torktumlaren. Sånt som man är tvungen all rensa ut ibland. Varför denna totala panik från alla världens länder att ingripa och slänga in pengar i systemen? Förväntad vinst och tillväxt har sjunkit, alltså ska börskurserna ner. Vad vill de göra, slänga in så mycket pengar att världens alla företag ska leva på nåt slags a-kassa de närmaste åren?
Men, om vi inte gör nåt så kommer allt att krascha och vi går in en ny depression!
Är det så, att vi trasslat till reglerna för de finansiella systemen till den milda grad att bara doktorer i nationalekonomi kan överblicka dem? Att alla världens företag egentligen hänger ihop i en enda sönderkokad spaghettigegga, där man inte kan dela på och kasta bara den mögliga delen utan måste kasta allt eller inget? Jo, i så fall måste bankerna stödjas..
Men om det är så tycker jag att det är ohållbart - vi kan inte ha individuella vinster och kollektiva förluster. Om det är så (för det är antagligen inte så, med insättningsgaranti räddas alla normala sparare från förlust vid bankkonkurs och eventuella tvångs-auktioner av hus och bostadsrätter kan med säkerhet lösas med liknande medel), ja alltså om det är så, då måste vi för det första dela upp och partitionera systemen så att icke-fungerande delar kan avvecklas utan att störa andra. För det andra måste ekonomi in på skolschemat. Det håller helt enkelt inte att vi vet mer om Gustav Vasa än om det finansiella systemet i en värld som är oändligt mycket mer beroende av banker än av namn på döda kungar.
onsdag 8 oktober 2008
Hejdå Halmoni
Vi har varit i Uppsala några dagar, mest för att skjutsa Kis mamma till Arlanda. Hon har bott hos oss i sju månader men nu var det dags att åka tillbaka till Shanghai. Det känns tomt hemma utan henne, för mig också.
Hejdå Halmoni!
Hejdå Halmoni!