Pepparkakans kraft är stor

Första veckan i lilla Korea. Linn har börjat säga lite saker på koreanska. Jag också faktiskt.

-안녕히 계세요! säger jag när jag går till jobbet.

(Tidigare har jag alltid sagt:
-行ってきます!)

Men barnen är inte riktigt vana vid mormor än. Idag passade Ki på att gå och handla när Linn sov en stund på eftermiddagen. När hon kom tillbaka hade Linn vaknat och skrikit en halvtimme, och det gick inte över bara för att mamma faktiskt kommit tillbaka. Som tur var har vi lite pepparkakor kvar från i julas i en burk i skafferiet. Mutad med pepparkaka gick ilskan snabbt över — när jag kom hem från jobbet lite senare kom hon springande glad som vanligt.

Pepparkakans kraft är stor.