Åtta veckor kvar

I fredags var vi på ultraljud. Jag och Ki hade bestämt att vi ville veta om det är en pojke eller flicka som ligger där inne och sparkar, om det gick att se. Men det gick inte att se — och det var faktiskt helt ok. Det kändes inte fint där på sjukhuset. Inte så fint som det borde kännas när man får reda på om man ska bli pappa till en pojke eller flicka. Barnmorskan som undersökte magen hade vi träffat förut och vi tycker inte så bra om henne (hon är lite otålig). Jag tyckte inte riktigt om känslan att hon grävde i magen med ultraljudsapparaten bara för att titta efter om barnet därinne har snopp eller snippa. När hon sa att det inte gick att se kändes det skönt. Lika bra att det får vänta, det är bara åtta veckor kvar nu ändå, och det viktigaste såg hon ju: barnet mår bra.
Åtta veckor! Wow — det är ju snart! Och vi ska ha ett till ultraljud innan dess också och med en annan barnmorska så vi kanske vet vad som ligger där innen innan den tittar ut ändå tillslut.

Biltvätt

Tvätta bilen. Det låter inte speciellt roligt, eller hur? Det tyckte i alla fall inte jag. Så det gjorde jag inte. Inte, som i inte sen vi köpte bilen alltså - mer än ett år sen.

Men i tisdags skulle Ki åka till Motala för ett projekt med sin basgrupp på sjuksköterskeprogrammet. Och de skulle använda vår bil, för alla utom Ki är 17-21 år och var nyss gymnasister. Körkort men inga bilar alltså, och för Ki är det ju tvärt om. En bil blir rätt smutsig både inuti och utanpå på ett år. (Ok, vi har faktiskt dammsugit den inuti tidigare, men nu var den skitig igen.) Smutsigare än Ki ville visa upp för sina klasskompisar.

Så i måndags kväll körde jag till en Shellmack, köpte ett kort till tvättautomaten, körde in den smutsiga bilen i automaten, satte kortet i kontrollenheten, väntade medan den skulle bli ren (rätt meditativt faktiskt), körde ut bilen och insåg att bilen fortfarande var smutsig.

Jag klagade.
-jag har tvättat bilen men den blev inte ren.
-Jaha? det får vi titta på.
Vi tittade.
-Du, det här är inte tvättad på länge va?
-Nääe..
-Alltså, den här bilen är så matt i lacken att du kan köra den hur många gånger som helst i maskinen, den blir inte ren ändå - titta, smutsen sitter i lacken!
Men sen gav de mig ett nytt tvättkort i alla fall. Det är giltigt för en timmas gör-det-själv tvätt också.

Skrubba och återställa lacken på en bil. Det låter inte speciellt roligt, eller hur?

P1

För nån vecka sen ringde SIFO till mig. De ville veta hur ofta jag lyssnar på radio. Hurra, tänkte jag, och berättade att jag lyssnar på P1, enbart på P1, och ofta. Förra blogposten var ju visserligen en kärleksförklaring till min iPod, men P1 tycker jag om också. Perfekt att ha på när jag lagar mat, och Godmorgon, världen! gör alltid en söndagmorgon bättre. Så det kändes bra att bidra med lite positiv radiostatistik för P1 i de yngre lyssnargrupperna (eller hur SIFO nu uttrycker sånt).

Idag är jag hemma med Linn, Linden har stängt för personalen är på .. har glömt vad men på dagiset är de inte. Hon ligger och sover nu efter maten, i förmiddags var vi ute och tog en långpromenad. Härligt!

Jag har börjat använda Facebook och där finns nästan alla jag nånsin känt eller varit bekant med. Man kan se vad de gör och titta på bilder som de lagt upp och så, och prata med dem förstås. Facebook är alltså en social nätverks-sida på internet, inte den första och den blir säkert inte den sista (populariteten går i vågor för sånt). Jag blev avundjuk när jag såg konsertbilder, vattenskidor, windsurfing, kompisgäng vid lägereldar i solnedgången vid havet och annat som gamla kompisar gör men som inte riktigt går att kombinera med familjeliv i Linköping. Men sen tog jag en långpromenad med Linn i barnvagnen, och jag måste säga att det är rätt härligt det också! Jag ska lägga upp en barnvagnspromenadbild på facebook och hoppas att nån blir avundjuk tillbaka.

På P1 var det nyss en presskonferens för nya handelsministern Ewa Björling. Vad glad jag blev när det första hon pratade om var frihandel och vikten av att vi tar bort våra handelshinder! Hon nämnde speciellt våra tullar på jorbruksprodukter från Afrika. Helt rätt, det är precis det Afrika behöver: handel och inte bistånd.

iPod

För snart ett år sedan köpte jag en iPod. Jag köpte den utan att berätta för Ki - jag hade redan en mp3-spelare och tänkte att den kunde bli en bra julklapp till henne. Men sen skulle jag bara se lite hur den fungerade och installera programmen i datorn som den kräver och så.. Och så var jag fast: Ki fick ingen iPod i julklapp i fjol. Jag släpper den inte gärna ifrån mig och går inte ofta hemifrån utan den.

För att förklara för alla vad det här handlar om: en iPod är en liten snygg musikspelare som rymmer mycket musik och som är lätt att använda.

Steve Jobs har sagt att en iPod inte handlar om hårdvara utan om mjukvara. Det är alltså mjukvaran som finns i plastskalet som är poängen, plasten är bara en snygg förpackning. Jag är böjd att hålla med. Efter att ha börjat använda en iPod i stället för min gamla mp3-spelare (som var av typen usb-sticka med hörlursutgång), har jag lyssnat på mer gammal musik jag glömt bort att jag hade och mer ny musik jag inte visste fanns än tidigare.

Men den stora behållningen med en iPod stavas podcast eller, förvenskat, podradio. Podradio innebär att jag kan fylla min iPod med bra radioprogram från hela världen och att jag alltid har de senaste programen tillgängliga att lyssna på. Så när jag cyklar till jobbet på morgonen kan jag nu lyssna på:

• this WEEK in MEDIA
  Initierat och kunnigt om det senaste inom mediateknik och nya media. Har lärt mig massor om film, copyright, olika HD-teknologier och nya medier och internet i allmänhet.


• IT Conversations
  En serie där entreprenörer, forskare och andra framträdande personer inom IT samtalar om eller föreläser om informationsteknologin och dess konsekvenser och möjligheter.


• The Welch Way (Businessweek)
  Jack Welch (fd CEO för GE) pratar tillsammans med sin fru på om hur han ser på olika frågor rörande karriär och managment. Bestämda åsikter från en karismatisk ledare, bör kanske tas med en nypa salt. Han skrev en bok som jag tyckte var bra och hans podradio är mer av samma sak.


• Futures in Biotech
  Vad är det senaste inom biotekniken? Vilka möjligheter öppnas när vi inte bara lär oss mer och mer om kroppen, utan kan ändra på den och skapa våra egna gener?

Jag lyssnar på 35 podradiosändningar mer eller mindre regelbundet och det ligger 635 program olyssnade i min iPod för tillfället. När jag vill lyssna finns det alltd nåt bra att lyssna på! Och lyssna det gör jag:

Som tur är har Apple en vänlig supportavdelning och generösa garantivillkor. När hörlurarna ser ut som mina gjorde efter mindre än ett års användning skickar Apple nya kostnadsfritt (om man skickar tillbaka de gamla):
Det som jag uppskattar mest med min iPod är att kvalitén på det jag lyssnar på är så bra. De podradiosändningarna jag skrev om här är bara ett litet skrap på ytan av vad som finns på nätet redan idag. Och det blir bara mer och mer, och bättre och bättre. I SvD står att läsa att reklam på internet exploderar på annan reklams bekostnad. Det förstår jag. Det är ju så att det informationsutbud som finns på internet också exploderar, liksom den tid folk lägger på nätet. Och kvalitén är så bra, måste bli så bra, för det är en helt fri marknad. Vem som helst kan börja sända podradio. Det som är bra kommer hitta lyssnare. Det som inte är bra försvinner. Och via forum, chattsidor och e-post får producenter av material direkt återkoppling på om de gör rätt eller inte. Hurra för all bra media som kommer finnas om några år när teve förvinner!

Saab 70 år

Idag firade Saab sitt 70-årsjubiléum, med pompa och ståt. Ulf Lundqvist, som fram till på måndag är min chef (han byter till annat Saab-bolag), sa en gång att: Saab är inte så mycket för fester och att fira, men när de väl ordnar fest så görs det med besked.

Han visste vad han pratade om. Idag har Saab-anställda med familj från hela landet bussats till Linköping. Nästan tjugo tusen personer samlades i det strålande vädret för att titta på scenframträdanden, utställningar, olika Saab-produkter och flyguppvisningen.

För det var flyguppvisningen som var höjdpunkten. Det märktes i grinden som jag skulle vakta mellan klockan ett och klockan tre. Jag hade nämligen anmält mig som voluntär och fått i uppdrag att vara grindvakt. Men det var ingen som ville komma in mellan klockan ett och klockan tre, för det var just då flyguppvisningen var. Som tur var fanns det mer luttrade Saabare (sett många flyguppvisningar förr) som också vaktade min grind, och när jag frågade snällt om jag kunde smita iväg och titta så det gick bra. (Jag tog igen det sen genom att bära tunga vägkoner till en uppställningsplats.)

Flyguppvisning är så häftigt! Alla Saabflygplan som är i flygbart skick (utom tunnan, som var "krasslig idag" enligt speakern) visade upp sig. Viggen var en höjdare, bröstet skakade när den lyfte med full efterbrännkammare. Gripen flög ett hisnande program där 9G-svängar, loopar, rollar, förbiflygningar i nära överljudsfart och otäckt låg fart blandades med perfekt timing och precision (piloten övade förra veckan, jag hade sett förberedelserna).

I 9G väger piloten nio gånger så mycket som på marken och speciella luftfickor i dräkten blåses upp, för att inte inre organ ska flytta för mycket på sig och orsaka skador. Imponerande.

Ki - snart sjuksköterska

Ki började på sjuksköterskeutbildningen i måndags. Jag var säker på att hon skulle komma in, men hon blev reserv i första antagningen så det var väl på gränsen. Poängen är hög för att komma in i Linköping.

Grattis och lycka till!

(blommor från Linns farmor med flera)