När människan skapade världen
Wow! Jag har bara läst 144 sidor men jag är frälst!
För några veckor sedan pratade Jens (som jag delar rum med på jobbet) om en bra bok han läst. Intressant, tyckte jag, och så lånade han den till mig. Så nu sitter jag och läser:
När människan skapade världen
av Johan Norberg
Att läsa den här boken, det är som att gå en promenad runt fästningen i Varberg i stiltje och med lätt duggregn mot ansiktet. Jag gjorde det i somras, och jag minns hur lugnet rann över mig i vågor. Det är så jag önskade att massage skulle vara, men när jag provade fotmassage i Kina tyckte jag att det gjorde ganska ont.
När människan skapade världen berättar om hur det gick till när det enorma välstånd vi upplever idag skapades och varför inte den utvecklingen startade tidigare. Boken flödar av optimism och framtidstro. I exempel på exempel berättar Johan Norberg om hur negativa, trångsynta och inkompetenta människor gång på gång har haft fel om i stort sätt allting. Med fotnoter och noggranna referenser på alla påståenden. Detta är vad Noam Chomsky borde ha varit.
Det som gör att lugnet rinner över mig i vågor när jag läser detta är att det är så mycket jag har hört som låtit farligt, oroande, skrämmande och ödesmättat, och som jag trott på. (Ofta omedvetet, som att jag trott mig veta att många amerikaner behöver dubbla arbeten för att försörja sig) Nu tar han upp ämne efter ämne som jag oroat mig för och berättar hur det egentligen ser ut i världen, och att utvecklingen går åt helt rätt håll. Påståenden och åsikter jag antagit stämde rinner bort som de osanningar de var. (De 5,1% av amerikanerna som har mer än ett arbete tillhör med få undantag den välmående medel och överklassen - dubbelarbete innebär alltså läkare som föreläser eller specialister med fler än en uppdragsgivare)
Det bästa exemplet är nog u-länderna, där han i land efter land visar hur det är fritt företagande som skapar välstånd. Och miljöförbättringar. För det är när han talar om miljön som det största lugnet infinner sig: Det finns en mängd dystra och pessimistiska miljödebattörer som med olycksbådande uttalanden skapar en stark känsla av skuld och annalkande domedag på grund av vårt slösaktiga leverne. Norberg visar att det finns en utvecklingsnivå efter vilken fortsatt utveckling leder till förbättrad miljö, inte försämrad. Jag är som sagt frälst, och jag har inte ens läst klart boken.
För några veckor sedan pratade Jens (som jag delar rum med på jobbet) om en bra bok han läst. Intressant, tyckte jag, och så lånade han den till mig. Så nu sitter jag och läser:
av Johan Norberg
Att läsa den här boken, det är som att gå en promenad runt fästningen i Varberg i stiltje och med lätt duggregn mot ansiktet. Jag gjorde det i somras, och jag minns hur lugnet rann över mig i vågor. Det är så jag önskade att massage skulle vara, men när jag provade fotmassage i Kina tyckte jag att det gjorde ganska ont.
När människan skapade världen berättar om hur det gick till när det enorma välstånd vi upplever idag skapades och varför inte den utvecklingen startade tidigare. Boken flödar av optimism och framtidstro. I exempel på exempel berättar Johan Norberg om hur negativa, trångsynta och inkompetenta människor gång på gång har haft fel om i stort sätt allting. Med fotnoter och noggranna referenser på alla påståenden. Detta är vad Noam Chomsky borde ha varit.
Det som gör att lugnet rinner över mig i vågor när jag läser detta är att det är så mycket jag har hört som låtit farligt, oroande, skrämmande och ödesmättat, och som jag trott på. (Ofta omedvetet, som att jag trott mig veta att många amerikaner behöver dubbla arbeten för att försörja sig) Nu tar han upp ämne efter ämne som jag oroat mig för och berättar hur det egentligen ser ut i världen, och att utvecklingen går åt helt rätt håll. Påståenden och åsikter jag antagit stämde rinner bort som de osanningar de var. (De 5,1% av amerikanerna som har mer än ett arbete tillhör med få undantag den välmående medel och överklassen - dubbelarbete innebär alltså läkare som föreläser eller specialister med fler än en uppdragsgivare)
Det bästa exemplet är nog u-länderna, där han i land efter land visar hur det är fritt företagande som skapar välstånd. Och miljöförbättringar. För det är när han talar om miljön som det största lugnet infinner sig: Det finns en mängd dystra och pessimistiska miljödebattörer som med olycksbådande uttalanden skapar en stark känsla av skuld och annalkande domedag på grund av vårt slösaktiga leverne. Norberg visar att det finns en utvecklingsnivå efter vilken fortsatt utveckling leder till förbättrad miljö, inte försämrad. Jag är som sagt frälst, och jag har inte ens läst klart boken.