Räven i Berga

Idag lyssnade jag klart på Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. 19 timmars ljudbok slukade jag på några dagar. Det är fantastiskt smidigt att lyssna på böcker - när som helst kan man läsa. Boken var bra. Lite ruggig på sina ställen, men bra. Ska bli spännande att se vad som händer med Mikael Blomkvist och de andra i böckerna som kommer.

På kvällen tog vi en promenad. På hemvägen fångade jag in Linn och pekade: titta, en räv!

Räven satt på en fårbetad äng som ligger på andra sidan vägen från vårt hus. Det ligger många villor mellan den ängen och den vilda naturen utanför Linköping. Vi funderade på om den kunde vara skadad eller sjuklig på nåt sätt. Efter ett samtal till föräldragenerationen kom vi fram till att det nog var en ung räv som vuxit upp i nära stadsmiljö och blivit van vid människor. Räven satt nog där och trodde att han inte syntes.

Linn kom förbi och kollade vad jag gjorde vid datorn. Jääv! sa hon och pekade på bilden jag hade uppe.

Stugan och födelsedagar

Hur toppar man nyheten att jag och Ki ska bli föräldrar igen?

Det går nog inte tror jag. Så jag berättar lite om vad som händer i vardagen i stället. Det har varit full fart några helger. Ki har fyllt år vilket vi firade två helger i rad med besök från Uppsala och Göteborg. Hon fick ett armband av mig, men det var för stort så de ska göra det mindre där jag köpte det. Massor med god mat blev det också, och Linn har farit runt och varit glad. Oftast glad i alla fall.

På måndagarna har det varit skönt att komma till jobbet och vila upp sig.

I helgen som snart är slut har vi varit i Stugan. Stugan i Halland alltså, vår sommarstuga. De tittar imponerat på mig på jobbet när jag berättar att jag har en sommarstuga tillsammans med min kusin. Till och med Jens som jag delar rum med såg imponerad ut - och han och hans sambo har nyss flyttat in i en egen villa! Ger sommarstugor fler vuxenpoäng än villor?

Vi är några på jobbet i den yngre generationen som börjar samla på oss en hel del vuxenpoäng: fasta arbeten, stabila relationer, eget boende, bilar som oftast fungerar, sommarstugor, barn.. Det är spännande vid fikabordet och i diskussionerna när vi samlas i någons rum. Vad som helst kan diskuteras. Ämnen som varmvattenberedare, elpriset eller luftvärmepumpar blandas med det under studietiden så dominerande spörsmålet gågna och kommande helger. Och vi i den yngre generationen himlar inte menande med ögonen när bergvärmepumparnas nackdelar i alltför tättbebyggda villaområden behandlas, utan frågar intresserat varför och hur och vilka firmor som är bra på att installera dem.

Stugan var härligt. Jag har jobbat nästan hela tiden. Slitit upp sly, klippt gräset, fällt ett träd och sågat ved av stammen. Ibland gick Linn bredvid mig och berättade saker för mig som jag inte riktigt begrep, men som ändå lät som mycket kloka synpunkter och som jag därför allvarligt begrundade och jakande höll med om.

Det är skönt att kroppsarbeta och det är något visst att känna att det är på ens egen mark som man arbetar. Vuxenpoäng var ordet för dagen.

En bulle i ugnen!

När Ki varit i Kina någon vecka fick jag plötsligt ett sms i mobilen. (Kis mobil funkade fint i Kina. Lite dyrt att använda den, men funkade gjorde den.) Det stod att hon ville prata med mig så snart som möjligt.

Att någon vill prata med en så snart som möjligt får det att börja dra i kroppen på mig av något som nog är nervositet blandat med skuldmedvetenhet. Sitter väl i sen uppväxtåren kan jag tro: Torkel! kom hit får jag prata med dig.. kunde det låta. Då visste jag oftast vad det gällde, nervositeten blandad med skuldmedvetenhet var oftast befogad, och det var oftast bannor som väntade.

Men det var inte bannor som väntade mig när jag kopplade upp mot Kina mig den gången, en morgon innan jobbet i mars.

-Vi ska ha barn igen, jag är gravid! sa Ki.

Det hårt komprimerade ip-samtalet från andra sidan jorden tystnade.. och sen.. -Hurra! Det är svårt att vara så långt bort ifran varandra när nåt så stort händer. Det kändes inte riktigt verkligt för mig att vi ska ha ett till barn förräns Ki och Linn varit hemma ett tag.

Idag var det dags för ultraljud. I Linköping erbjuder de ett ultraljud med nupp-test i vecka 13 och ett till ultraljud i vecka 18. (En graviditet beräknas ta 40 veckor, man räknar från sista mensens första dag.) Ultraljudet var på en mysig, nästan folktom avdelning på sjukhuset, bredvid bb. Det var lugnt runtomkring oss och underbart att se barnet röra sig på skärmen. Ultraljud är toppen!

19 november är det beräknat till.

Hurra! Jag ska bli pappa igen!

Skicka iväg dem med buss?

Det har varit ungdomskravaller på söder i Stockholm. Polisen har omhändertagit ett 50-tal ungdomar, vilka iförda svarta huvor rusat fram och slagit sönder rutor och på andra sätt vandaliserat staden.

Och vad gör polisen med dem sen? Jo, de skickar iväg dem med buss så de inte kan slå sönder mer.

Det är alltså polisens uppgift, att avlägsna vandalerna med buss.. Jag blir faktiskt förbannad - om någon slagit sönder skyltfönster och sprejat ner väggar måste de hållas ansvariga för det de gjort! Är de under 15 ska föräldrarna ställas till svars i den minderåriges ställe!

Buss till annan plats.. Polisbil till ett litet rum med galler för fönstret hade varit mer passande.

Vilket syfte tjänar man om man bara bussar iväg allihopa? Det är en liten hård kärna av extrema aktivister som står bakom den vandalism som förknippas med gatufester som reclaim the streets och annat otrevligt. Denna hårda kärna aktivister bör fängslas, bötfällas och i sammhällstjänstgöring tvingas lägga tillbaka varenda gatsten de grävt upp och kastat iväg.

De människor som ordnade ungdomskravall på söder ikväll har inte ett uns folkligt stöd. Att tydligt markera var gränserna går i sammhället är viktigt annars riskerar man att den här gruppen växer. De som slog sönder Stockholm ska inte få komma hem som hjältar redan samma kväll.