Vid fikabordet

-Man ser för lite älgar.
-Jaha?
-Jo, alltså, de är för rädda. Kanadagäss är inte rädda.
-Mmm.
-Man borde korsa en älg med en kanadagås.
-Jaha?
-Ja, så blir älgarna inte så rädda. Så får man se fler.
-Men tänk när de bajsar!
-Just det ja. Det blir förstås lite jobbigt.
-Mmm.



-Minns du Lars som jobbade på SR-UDT?
-Ja, han ja! Han fick väl sparken sen?
-Ja. Han var ju inte riktigt frisk..
-Nej. Jag har kvar några mail som han skickade.
-Jasså? Det har jag också. Cheferna hade skickat ut ett mail till hela företaget en gång. Lars svarade med reply-all att; Nu går jag hem.
-Mmm.
-Så brukade han sitta på en stol inne på en av tjejerna på avdelningens rum. Helt tyst. I flera timmar. Varje dag.
-Ja, jag hörde det. Hon brukade klaga på det.
-Det var fler än hon som klagade på det. De tyckte han var lite konstig.
-Ja.
-Han krockade med bilen en gång. Han sa att det var hennes fel. Att han hade tänkt på henne.
-Åh fan.
-Nattvakten tog honom tydligen några gånger också, undrade vad han höll på med. Han irrade omkring inne på företagsområdet mitt i natten.
-Mmm. Han var inte riktigt frisk han Lars.
-Näe.
-Konstigt att han fick stanna så länge som han gjorde.
-Mmm.
-Han var väl här i flera år?
-Mmm.


-Vet du vad gubbarna i verkstan kallar det här huset?
-Näe.
-Sarkofagen.
-Jasså?
-Mmm. Här vilar 800 tjänstemän.
-Jahaja.
-Vet du hur många som jobbar på Saab förresten?
-Näe. Eller, tretton tusen är vi väl?
-Mmm. Men enligt gubbarna på verkstan är det; Ungefär hälften.
-Jahaja.