Jakt, Attack, ..Mutor?

Jag har, liksom de flesta andra som arbetar för SAAB Aerosystems, tittat på Uppdrag Granskning de senaste två tisdagarna. Det går att titta på nätet om ni missat det. Jag känner inte igen mig i den bild av SAAB som framställdes. I princip allt som var gjort fel, alla mutor som betalats ut och alla betalningar som gjorts kom ju dessutom från brittiska BAE, inte från SAAB. De utredningar som startats tror jag inte kommer leda någonstans. Mycket lite, om inte inget, nytt kom fram i programmen. Den stora storyn berättades av en brittisk journalist, och det handlade om vad han avslöjat om BAE. För fem år sen.



Men jag vill bara säga att mutor i försvarsaffärer är fel. Jag har hört många (jovisst, några på jobbet, men många i media också - senast en lärare på nån högskola på rapport) kommentera det hela med att,
-Men det är ju så det funkar i såna affärer,
eller,
-Vi måste anpassa oss till kulturen i länderna där vi säljer,
eller,
-Om vi vill ha en försvarsindustri i det här landet måste vi tillåta ett den mutar folkvalda i andra länder, annars går den under.

Jag håller inte med!

Det är ju skräp att den branch som jag nu jobbar i inte ska kunna sälja sina produkter utan mutor. Men, vet ni vad, jag kommer från en branch där det har låtit likadant. Om jag säjer ABB, vad tänker ni på då? Mutor.

Men ABB har numera en stenhård policy att inte betala mutor. Nyligen anmälde ABB en prisfixningskartell på transformatorer som pågått i mer än tio år till EU. Om ABB gör affärer i länder med tveksamma korruptionsindex gör de affärer rent, eller så drar de sig ur och är öppna med det.

Jag tycker att SAAB ska göra på samma sätt. Det är så självklart att jag tycker de borde skämmas som säger att man får leva med korruption därför att det är så det funkar. Det är inte så det funkar!

Inom några år ska först Norge och sen Danmark bestämma vilket stridsflygplan de ska köpa. De kan välja England, USA eller Sverige. Om SAAB går ut och öppet redovisar vilka metoder de använder, vilka de betalar, och hur avtalen ser ut, tror jag det kommer verka som en konkurrensfördel. Det är demokratiska länder, en öppen kampanj ger opinionsfördelar, opinion vinner val bättre än pengar.

Och tipsa alla ni känner som jobbar med med granskande journalistik att syna flygplansköpen i Norge och Danmark innan de är påskrivna!

Gräsänkling

I söndags vinkade jag hejdå till Ki och Linn Li på Arlanda. Fjärde april ska det hinna bli innan jag kan hämta dem där igen.


Hemma i Linköping går jag nu på jobbet och är förkyld. Men ikväll har jag pratat med Ki på nätet. Hon hade jetlag och kunde inte somna (klockan var två på natten där), och det var jag glad för!

Linn sov så henne får jag prata med en annan dag.

Bilder på lägenheten

På allmän begäran har jag lagt upp bilder på lägenheten!



De är tagna i morse och vi har inte städat innan jag tog dem så det ser ut som det brukar se ut hos oss en lördagmorgon.

Den här helgen är vi lite sura på vår granne; han har klagat på att vi haft barnvagnen i trappen. Han har också konsekvent flyttat barnvagnen så den stått med ena hjulet framför vår dörr så det varit svårt för oss att komma ut. Han har visserligen i någon mening rätt - enligt lagen om brandskydd (eller vad den kan tänkas heta) får man inte ha barnvagnar i trapphus. Men det är en lag som de flesta tycker är löjlig och inte bör föjlas annat än om det skulle bli problem med för många barnvagnar på för liten yta, har jag resonerat. Men så tycker alltså inte han.

Vi har sen igår barnvagnen i hallen inne i vår lägenhet, och en granne vi inte tycker om i lägenheten bredvid.

I förmiddags köpte vi presenter på stan. På söndag om en vecka åker Ki och Linn Li till Shanghai. De ska vara borta mer än en månad. Kis systrar ska få varsin glasskål, systern i Japans man ska få en pläd och systern i kinas man ska få en flaska fint vin. Ki köpte ett smycke till sin mamma redan i julas. Lilla Dojeong, Linn Lis kusin i Shanghai, ska få en haklapp och en mattröja.

Det ska inte bli kul att vara i Sverige ensam när de är borta. SAAB tillåter -50 till +50 timmar i flextid så jag ska jobba hårt och vara hemma mycket när de kommer tillbaka.

Tåg

På mitt nya jobb bygger jag stridsflygplan. Men det får jag inte skriva om. Jag fick inte skriva om vad jag gjorde på ABB heller. Det är därför filmen på roboten för några poster sen antagligen inte fungerar i era webbläsare om ni klickar på den. Jag blev nervös efter jag laddade upp den till youtube - tänk om ABB kommer och tar mig - så jag ställde in det så bara de jag bestämmer får se på roboten jag byggde.

Men tåg får jag prata om. Hur mycket som helst.



Jag och Linn Li är ett bra team: jag bygger järnvägar, hon kör tåg. Ibland kör tåget för snabbt så järnvägen går sönder. Då bygger jag upp den igen. Ibland sitter hon lugnt och stilla och kör runt på ett ställe. Då kör jag lite tåg också. Linns favorit är nerförsbackar; oj, oj! säger hon när tåget åker iväg nerför backen.

Flytten

Oj. Vad mycket saker vi har. Och vad jobbigt det är att flytta.

PeO Ekman (Ekman som i Ekmans transport) kom med banan- och flyttkartonger veckan innan flytten. Vi packade förra helgen. Banankartongerna tog slut.

Onsdagen den 31 januari skulle Ekman komma och lasta in sakerna i sin lastbil. Förra tisdagen packade vi hela dagen. Flyttkartongerna tog slut.

Jag och Ki funderade på hur många fler vi skulle behöva.
-Fem flyttkartonger borde räcka tror jag, sa Ki.
-Jag köper åtta, sa jag och åkte till IKEA.

Farfar ringde och undrade hur flytten gick.
-Har ni köpt flyttkartonger? Det hade ni inte behövt, jag har massor!

Vi tömde förrådet. Vi tömde köket. Flyttkartongerna tog slut.
-Jo, du farfar, alltså de där flyttkartongerna du pratade om.. sa jag inte - jag sa pappa, eftersom han är min pappa. Men han är Linn Lis farfar och konsekvens är bra. Tolv nya flyttkartonger hämtade jag i alla fall.



När Ekmans kom klockan tio var alla kartonger slut igen. Men då var det inte så mycket kvar, och de hade med sig tre kartonger till som det mesta gick ner i. Två timmar senare hade de lastat in allt i lastbilen. Vilken fart de hade. De tog två kartonger i taget. En av de kartongerna fick mig att gå på knäna. De hade visserligen bättre teknik än jag; de använde nåt som såg ut som ett bilbälte, de drog det runt två kartonger och sen bar de kartongerna på ryggen som en kappsäck. Men ändå - kartongerna med böcker var inte lätta.



Efter Ekmans åkt med våra saker slappnade vi av med lite flyttstädning.

Puh, tänkte jag när jag låg i sängen den kvällen. Hos farmor för övrigt, våran säng låg i Ekmans lastbil. Puh, nu är det värsta över. Imorrn åker vi till Linköping, till nya lägenheten, och sen är det nästan klart.

Men jag hade fel. Det var inte över, det var bara stormens öga. Allt skulle göras om.

Oj. Vad mycket saker vi har. Och vad jobbigt det är att flytta.

Men nu när jag skriver det här är det nästan över. Det är bara tio kartonger kvar och de borde vi klara av i helgen. Och jag lägger upp den här posten med vår dator, via bredband från bredbandsbolaget, i vår nya lägenhet i Linköping.