Pojklekar

Vi firade nyår hos en av Kis SFI-kompisar i Alunda, en bit utanför Uppsala. 20 vuxna, 13 barn. Tretton barn! Det var minst sagt full fart. Som tur är bor de i ett stort hus på landet så det fanns utrymme att springa omkring.

Barnen delade in sig i tre grupper; bebisarna, flickorna, och pojkarna. Bebisarna satt i mammornas och pappornas knän i köket. Där växlade kvällens diskussionsämnen mellan avföring, hemorrojder, spyor, konstiga utslag, och andra fullt normala nyss-fått-bebis-samtalsämnen.

Flickorna gick runt huset och lekte ganska lugnt med leksakerna de hittade. Ett tag trummade de på en handtrumma, men inte tillräckligt högt för att störa och till och med rätt taktfast. Några av mammorna började spela musik; Arash tror jag han heter, persisk eller kurdisk dansant musik. Mammorna dansade, men flickorna stod mest blygt vid sidan och tittade på. Men de hade nog skoj ändå tror jag.

Pojkarna lekte pojklekar. En soffa och en gammal resårsäng i vardagsrummet hade de fått tilldelade som hoppsäng. Efter ett tag kom de på att, eftersom de var tre, kunde två av dem ställa sig på armstöden och en stå i mitten av soffan. På kommande från alfa-fyraåringen Hannes hoppade de ner på pojken i mitten av soffan.

Alla tre rullade sen ner på golvet i en stor tjutande hög av armar och ben, oftast med huvudena före. Efter ett tag reste de sig upp, höll sig lite om huvudena, och sa:
-Aj, aj.
Sen tittade de på varandra, och så pekade Hannes på någon av de andra och sa:
-Nu är det din tur att stå i mitten!
Så klättrade de upp igen och gjorde om det.

Stackars Linn Li. Hon var för stor för att sitta bland bebisarna. Hon begrep inte vad flickorna gjorde, deras lekar var för utvecklade. Men pojkarna, oj; pojkarna ville hon leka med! Fast, det ville ju förstås inte pojkarna. Så jag och Ki satt och tittade när hon gång på gång gick in bland dem, fick en smäll, kom tillbaka för tröst, och sen gick hon dit igen.

När de började leka hoppa på varandra leken i soffan drog vi en gräns och Linn Li fick då tillfälle att öva på att hoppa i sängen. När vi åkte till Alunda kunde hon inte hoppa. Nu hoppar hon, hela tiden! Gott Nytt År!