Moderata Samlingspartiet
Jag är medlem i moderata samlingspartiet. Det står jag för. Jag tycker Sverige är det bästa landet av de länder jag bott i. (6 månader+ : USA, Japan, Costa Rica) Och jag tror att Sverige kommer bli bättre med en moderat regering.
Tre saker som gör mig säker på min sak:
Som jag tänker så är problemet att systemet intagit scenen i stället för medborgarna. Att det är det stora sosse-systemet som tagit över och att de individer som borde stått för handlingen blivit förpassade till att fylla i blanketter om vilka roller de skulle kunna tänka sig.
Det är alltså ingen stor systemförändring jag eftersträvar. Bara en mindre kurskorrigering på några områden. Tillsammans med en god dos pragmatism.
Såja, det var dagens dos politik. Varför en dos politik just idag? Jo, jag kom att berätta att jag är medlem i moderaterna när jag satt och pratade om viktigare saker över ett glas vin ikväll. Och det blev en reaktion som om jag haft amöbor i magen och tagit samma glas vin. Så, då får det bli en dos politik i bloggen i dag tänkte jag.
Akta er för ciggaretter och alkohol, förresten. Jag pratade med Sabina som är nyutexad logoped och har arbetat med folk som fått cervox bortopererad. Cervox är, om jag begrep det rätt, typ allt som har med tal och andning att göra i halsen. I stället för cervox har de här människorna ett hål i halsen genom vilket de andas. Ska de prata måste de hålla för hålet. När de hostar måste de hålla för halsen annars sprutar det slem ur hålet. Anledningen till att man tar bort cervox på nån är att de rökt och supit lite för mycket.
Sabinas patient hade just fått reda på att de skulle plocka hans cervox. Hans första fråga:
-Kommer jag kunna ta en vodka efter det här?
Och på tal om goda råd. Akta er för svartsjuka kvinnor.
Tre saker som gör mig säker på min sak:
- Jobben
- Skolan
- Individen
Som jag tänker så är problemet att systemet intagit scenen i stället för medborgarna. Att det är det stora sosse-systemet som tagit över och att de individer som borde stått för handlingen blivit förpassade till att fylla i blanketter om vilka roller de skulle kunna tänka sig.
Det är alltså ingen stor systemförändring jag eftersträvar. Bara en mindre kurskorrigering på några områden. Tillsammans med en god dos pragmatism.
Såja, det var dagens dos politik. Varför en dos politik just idag? Jo, jag kom att berätta att jag är medlem i moderaterna när jag satt och pratade om viktigare saker över ett glas vin ikväll. Och det blev en reaktion som om jag haft amöbor i magen och tagit samma glas vin. Så, då får det bli en dos politik i bloggen i dag tänkte jag.
Akta er för ciggaretter och alkohol, förresten. Jag pratade med Sabina som är nyutexad logoped och har arbetat med folk som fått cervox bortopererad. Cervox är, om jag begrep det rätt, typ allt som har med tal och andning att göra i halsen. I stället för cervox har de här människorna ett hål i halsen genom vilket de andas. Ska de prata måste de hålla för hålet. När de hostar måste de hålla för halsen annars sprutar det slem ur hålet. Anledningen till att man tar bort cervox på nån är att de rökt och supit lite för mycket.
Sabinas patient hade just fått reda på att de skulle plocka hans cervox. Hans första fråga:
-Kommer jag kunna ta en vodka efter det här?
Och på tal om goda råd. Akta er för svartsjuka kvinnor.
posted by Torkel at
söndag, december 10, 2006
16 Comments:
Kul med lite politik i bloggen!
Jag vill kommentera mina blanketterfarenheter, som du tycks använda som slagträ.
Att registrera ett företag är trots allt förbluffande lätt i Sverige. Och Skatteverket svara snabbt och professionellt på alla frågor.
Det är inte dom jag har haft problem med. Utan det är med välfärdssystemen som jag försökt utnyttja: CSN, A-kassan och starta-eget-bidraget.
CSN har klantat sig lite, och kanhända skulle det bli bättre med konkurrensutsättning. Men hur har man en väl fungerande konkurrens på en marknad utan vinster? Vill inte moderaterna slakta CSN? Skulle en privat bank låna ut till en medellös student utan säkerhet och till låg ränta?
A-kassan har varit sega. Segheten består i att kontrollera att mottagaren inte har några andra tillgångar. Men jag sökte a-kassa enligt 'studerandevillkoret' som moderaterna tar bort nu.
Starta-eget-bidraget har varit seriöst och bra. Men försenas nu pga nedskärningar från moderaternas sida.
Sammanfattning: Mer moderater ger förvisso mindre blanketter. Men det är som att säga "va bra att vi inte har nåt att äta för nu slipper vi diska."
Det blir nu mindre pengar till den som inte arbetar, oavsett skäl för att inte arbeta.
Mitt skäl för att inte arbeta är att man inte får tid och energi över till att starta företag, vilket du kanske själv upplever just nu.
Färre företag => färre arbetstillfällen.
Min lösning på blankettproblemet är att göra tvärtom. Låt oss ta en titt på alla välfärdssystem som finns: CSN, A-kassa, förtidspension, pension, fängelseutgifter, sjukpenning och socialbidrag. Vilket av dessa system ger minst pengar? Säg att det för skattebetalarna allra billigaste systemet ger 5000 kronor i månaden. Varför då inte bara ge 5000 kronor i månaden till samtliga? Eller finns det vissa medborgare som vi inte vill ska överleva?
Låt sen folk arbeta precis så mycket dom vill, studera eller starta eget företag.
Jag tror att det ger bättre resultat än att som sossarna desajna system som faktiskt innehåller många incitament att inte arbeta.
Och jag tror att det ger bättre resultat än att som moderaterna skapa system som stärker kopplingen mellan dagens arbete och dagens inkomst, då detta gör det svårare för vanligt folk att investera i sig själva, genom utbildning eller egenföretagande.
Sossarna låser in folk i bidragsberoende. Moderaterna låser in folk i arbetsberoende.
Släpp fångarna loss det är vår!
By
bh, at måndag 11 december 2006 kl. 01:55:00 CET
Ja, det var kanske lite klumpigt att använde just dig som argument. Men blankett-mängden och telefonköandet du genomlevt har ju varit något i hästväg.
Visst kan jag också tycka att det kan gå till överdrift när man hör någon gå igång om hur allt ska vara drivet i privat regi. Men vi har ju en moderatledd regering idag. Och CSN finns ju uppenbarligen kvar.
Min liknelse om att systemet idag står på scenen i stället för människorna som borde spela på livets teater är nog fortfarande rätt träffande. I grunden är det ju det som är eftersträvansvärt:
Du vill ta bort blanketterna och ersätta dem med ett system med 5000 kr till alla, bekostat av skatter.
Jag vill ersätta blanketterna med färre system och mindre skatt på arbete. Så man kan ta ett enkelt jobb och ändå få pengar över som man kan spara och använda i egen regi.
För övrigt tycker jag ju också att det sticker i ögonen när regeringen lägger förslag som gynnar de som redan har på bekostnad av de som inte redan har. Men det gäller att ta det mesta som sägs i medier med en nypa salt och det som sägs av parter ska man helst salta tills det varken syns eller hörs. Fackets klagan på a-kassan ger jag inte mycket för. Allt tal om att a-kasseförsämringarna gör fattiga fattigare är ju struntprat. Låginkomsttagare får ju mer över i plånboken med nya regeringen.
By
Torkel, at måndag 11 december 2006 kl. 11:04:00 CET
Sweden has achieved an enviable standard of living under a mixed system of high-tech capitalism and extensive welfare benefits. It has a modern distribution system, excellent internal and external communications, and a skilled labor force.
CIA World Factbook https://www.cia.gov/cia/publications/factbook/index.html quoted 2006-12-11
Men det är klart, en sån vänstervriden källa som CIA kanske inte ska litas på ;)
By
Anonym, at måndag 11 december 2006 kl. 19:57:00 CET
"Allt tal om att a-kasseförsämringarna gör fattiga fattigare är ju struntprat."
Det finns 3 grupper:
1. arbetslösa som förblir arbetslösa
2. arbetslösa som får arbete
3. arbetare som fortsätter arbeta
Grupp 1 blir ju fattigare
Grupp 2 borde ju bli rikare, diskussionen är väl snarare huruvida grupp 2 ökar som ett resultat av den nya politiken. Här fastnar vi i gissningar, spekulationer, önsketänkande samt andra nationalekonomiska subdiscipliner
Vad gäller grupp 3 så är det ju självklart att sänkt skatt i sig ger högre inkomst på individplanet.
Det intressanta är huruvida sänkt a-kassa sätter en press neråt på de lägsta lönerna. Officiellt så gör dom förstås inte det, för ingen politiker säger sig vilja sänka de lägsta lönerna. Men samtidigt ser många ekonomer det som ett problem att vi inte har en riktig låglönemarknad i Sverige.
Och håll nu i dig i stolen, men även jag tycker det är ett problem att vi inte har några 10-kronorsjobb.
I USA har man löst problemet genom att införa negativ inkomstskatt. Det är lite ovanligt att USA går före på det sociala området, men här tycker jag att dom gjort det. Man ger alltså mer pengar till de riktigt lågavlönade. Men de måste fortfarande arbeta för att få dom riktiga pengarna. För de fattigaste löntagarna ger 1 extra dollar i lön ca 1,4 dollar extra i inkomst. (Till skillnad från i Sverige där en extra krona i lön ger 0 kronor extra i inkomst för den som sitter i bidragssystem. Däremot ger det fler blanketter.)
Det här flyttar folk från bidrag till arbete, på ett sätt som är bra för deras eget humankapital och för landets arbetsutbud.
Problemet är att systemet slår lite extra hårt mot det fåtal som fortfarande inte får (eller vill ta)ens ett skitjobb. Den här gruppen blir mindre och mindre, men de blir mer och mer desperata och förflyttas obönhörligt till den mest informella och cyniska delen av ekonomin. Bortsett från att det är katastrofalt för dom och deras barn så har det en högst negativ inverkan på hela det amerikanska samhället.
Lösningen för mig är att kombinera inkomstoberoende bidrag med slopade minimilöner, för att maximera arbetsinticament under bivilkoret bibehållen trygghet. Det skulle med ett minimum av administration skapa en sant flexibel ekonomi med utrymme för privata satsningar på utbildning och egenföretagande.
Den här lösningen går vare sig hem hos sossar eller moderater. Miljöpartiet kommer närmast.
By
Anonym, at måndag 11 december 2006 kl. 21:16:00 CET
Apropå ditt första inlägg så är det ju precis så jag känner också; Sverige är fantastiskt! Vi moderater tycker verkligen om Sverige, som det är nu också! Så nu ska vi göra det ännu lite bättre, inte vila på lagrarna och såklart inte förstöra de saker som gör och gjort Sverige bra!
På det andra inlägget så låter det ju som vi ligger varandra rätt nära i våra åsikter. Jag tror du skulle bli en strålande moderat bohemkapitalist! Möjligen med något aparta åsikter i vissa frågor, men många av dina åsikter är aparta som sosse också.
Idén med grundtrygghet till alla och sen rejält mer i plånboken vid arbete, oavsett arbetets art; det är vad jag, och moderaterna, tycker.
Skolan. Vad gör Lejonborg och Björklund? Jag vill se lite rubriker om sparkade rektorer, avskedade skolborgarråd och åtalade tjänstemän på skolverket snart!
By
Torkel, at tisdag 12 december 2006 kl. 18:50:00 CET
Jag skulle trivas dåligt i moderaterna.
Partiet har konsekvent röstat emot SAMTLIGA frågor med miljöpåverkan i såväl riksdagen som EU-parlamentet.
Det här gör att i miljöhänseende så är nästsämsta partiet (Kd) närmre miljöpartiet än vad de är moderaterna.
Det är en helt svindlande skillnad när man tänker på det, helt ofattbart. Man blir ju bara arg.
När jag satt och läste igenom riksdagsdebatter från november 2002 för det där spelet vi pratade om, så såg jag ständigt den moderata rösten som en total kapitulation mot - eller kanske till och med ett välkomnande av - marknadsekonomins värsta bieffekter.
Tobaksreklam, alkoholreklam, reklam riktad mot barn mm.
Moderaterna för mig är partiet för folk som skiter i allt.
Jag skulle nästan hellre gå med i Kristdemokraterna. Kristendom må vara koko, men det är ändå en slags ideologi som höjer blicken från den egna oxfilén och tar en titt på hur människor bör vara mot varandra.
En grundtrygghet för alla säger du. Men är det inte det som är poängen med potatisbidrag? För då snackar vi ju ALLA. Alla inkomstberoende bidrag ger ju ett icke-arbeta-incitament som står direkt till proportion till bidragets grad av inkomstberoende.
Eller hur hade du tänkt dig att grundtryggheten skulle utformas?
Det är kanske ovant för en moderat att fundera på den sortens frågor, men om du har ett förslag på hur grundtryggheten ska utformas så skulle vi kunna ha en givande - kanske till och med konstruktiv - diskussion :)
Björklund har visst låtit höra om sig. Han har stoppat försöken med elever i skolstyrelser till exempel, med den lysande liknelsen att "hur skulle det se ut om patienterna bestämde på ett sjukhus"?
Jag tycker iofs inte heller att patienterna ska bestämma på ett sjukhus, men liknelsen står i bjärt kontrast mot vanligt liberalt prat om egeninflytande och visar hur långt Björjklun och Fp kommit från liberalismen.
Nä, det finns bara ett borgerligt parti och det är Centern.
Dom har:
1. Miljöpolitiken
och
2. Företagarpolitiken
By
bh, at onsdag 13 december 2006 kl. 11:14:00 CET
Det här med miljöpolitiken är ett problem. Men det är väl som vi kom överrens om nån annanstans; man ska inte äta allt på partiets meny bara för att man tycker om det mesta bättre än det som serveras på partirestaurangerna intill. De kan ha lagt bajs i potatisgratängen, och då bör man avstå just den rätten.
Det är en intressant fråga du tar upp om hur man skapar grundtrygghet och arbetsincitament samtidigt. Jag sitter och blogg-chattar i väntan på att min mat ska bli varm i mikron så det är inte djuptänkarläge. Men så här då:
Avskaffa alla livsuppehållande bidrag förutom socialbidrag. Socialbidraget görs om så det ger en viss summa pengar för alla, beroende till liten del på ålder och till ite större del på antal barn. Skriv om det så en viss "uppstart av egen verksamhet" får förekomma vid uppbärande av socialbidrag. Inför ett grundavdrag på den lägsta delen av lönen, så de första pengarna går direkt i fickan. Platt skatt på inkomsten över grundavdraget.
Vilka har jag glömt?
Studenter? De bör få socialbidragsnivån. Lån till största delen men med lite större bidragsdel än nu.
Nu är maten varm, dags att fylla magsäcken.
By
Torkel, at onsdag 13 december 2006 kl. 11:55:00 CET
Nu har jag ätit mat och läst DI. Det var en artikel om fattiga i uländerna som klarar sig bättre med lån än med bistånd. En annan artikel handlade om ekonomipristagaren som för Sveriges del enbart kunde rekommendera två saker:
-lägg ner välfärdsstatsidéerna
-slopa arbetsrättslagstiftningen
Så för att återgå till mina socialbidragstankar tidigare bör det ju bli mer likt:
-ett mycket lågt socialbidrag (välfärdstat är bra, vi ska bara sänka nivån lite)
-kraftiga inskränkningar i arbetsrätten (bort med LAS är ju det första uppenbara steget där)
Detta borde ju resultera i ett system där man alltid har lite pengar så man klarar sig. Om man arbetar får man med en minimal städa-på-macdonalds-insats betydligt mer pengar (grundavdag högre än socialbidragsnivån). Varje arbetsinsats däröver leder till mer cash.
Och så var det dags att jobba. Det är faktiskt urkul just nu på jobbet, jag ska löda ihop ett eget kretskort med en not-grind, en d-vippa, en transistor och ett tvåpoligt relä. Hurra!
(svenskan är ett för ironiskt språk, jag tänkte bara sätta utropstecken på elektronikmeningen först, men det såg ironiskt ut så jag fick slänga på ett hurra!. Det kanske fortfarande ser ironiskt ut.. men det är det alltså inte. Det är faktiskt urkul på jobbet!)
By
Torkel, at onsdag 13 december 2006 kl. 12:26:00 CET
Svenskan är ironiskt, det kan bli problem ibland när man inte menar att vara ironisk.
Men jag tyckte det framgick tydligt att du njuter av arbetet. Vilket förmodligen är detsamma som livskvalitet. Grattis!
Jag tror att fler människor får uppleva samma lycka som du när vi skrotar LAS och samtidigt inför potatisbidrag. Man ska skratta när man får sparken, och man ska skratta när man får nytt jobb.
Jag tror att roliga jobb skulle få lägre lön då rörligheten är större och fler söker. Och jag tror att impopulära jobb skulle få högre lön då folk inte är lika desperata efter vilket jobb som helst. Vilket verkar rättvist.
"Så att viss uppstart av egen verksamhet får ske"
Ok, man får behålla bidraget upp till en viss nivå. Vid vilken nivå ska det sjunka hur snabbt?
Då är det vid den nivån du ger folk incitament att inte arbeta.
Plattskatt i kombination med potatisbidrag är faktiskt i praktiken detsamma som en mjukt progressiv skatt. (Rita upp I = B + L * (1 -skatt). Fast med maximala incitament för mer arbete längs hela linjen.
LAS är helt galet. Om inte av annat så exemplifieras det här utmärkt med att t.o.m. sossarna försöker kringgå lagen för att behålla dom dom vill behålla i partihögkvarteret.
Detta borde vara material för en bloggpost från en skadeglad moderat, eller hur?
Men om det är nåt som är galnare än LAS så är det ekonomipristagare.
LAS och välfärd är två system för samma sak: trygghet. Som hängsle och livrem. Man kan ta bort en av dom, och det bör man göra. Man ska ta bort den som minst fyller sitt syfte och som har flest negativa konsekvenser. Det är LAS. Men man kan inte ta bort båda. Då tappar man byxorna. Det finns nämligen för mycket som skiljer en människa från det rutiga kollegieblock där ekonomipristagaren ritar sina inflationskurvor. Ska eventuellt lyssna på honom imorrn förresten, vi hade hans modeller på D-nivån, så det ska bli spännande.
Att lån är bättre än bistånd beror återigen på vilka incitamenet programen ger: Bistånd innebär att om allt är åt helvete så får du pengar. Vad är incitamentet? Att allt ska gå åt helvete, för då får man pengar.
Varför är mikrokrediter så lyckade? Jo för att lite pengar gör oändligt mycket på marginalen där det finns lite pengar. Ett tungt argument för att välfärdssystem skapar samhällsekonomisk effektivitet, om de utformas på ett bra sätt.
Hursomhelst, jag förstår inte din lösning till 100%; exakt på vilka punkter skiljer den sig från potatisbidrag?
Och på vilka punkter skiljer sig moderaterna från övriga borgerliga partier så kraftigt att det uppväger den totala avsaknaden av miljöhänsyn?
By
bh, at onsdag 13 december 2006 kl. 23:53:00 CET
I vimlet framför Slottet träffade DN Sören Carlsson, ordförande i IF Metall Södra Sörmland. Han berättade att han hade träffat traktens riksdagsledamöter, de som nu ska bestämma om förändringarna i a-kassan.
- De moderata var en greve (Peder Wachtmeister), en prinsessa (Walburga Habsburg Douglas) och en miljardär (Per Westerberg), sade han.
By
Anonym, at torsdag 14 december 2006 kl. 20:58:00 CET
Det är ett potatisbidrag.
Man ska alltid ha lite pengar så man överlever. Men aldrig mer än en student får av CSN. Om man nu inte har barn. Barn måste gå framför jobb-incitament. Vilket iofs kan lösas av barnbidrag. Ja, med barnbidrag kommer man runt det kruxet. (barnbidrag är förresten som en medborgarlön, fast för den uppväxande generationen)
Sen är väl potatisbidrag och medborgarlön samma sak, kanske du invänder? Nej, jag vill nog kalla det socialbidrag även i framtiden. Men släppa lite lätt på reglerna men med bibehållna socialsekreterare och i alla fall några blanketter. Det är en del av arbetsincitamentet att det är jobbigt att få gratispengar. Även om det är på en potatisbidragsnivå.
En intressantare fråga tycker jag är hur man kan ge människor ett värdigt, icke miljöödeläggande och misärskapande liv på låga löner. Med en skattefri grundlön (grundavdrag?) på 10000, ett potatisbidrag på 7000 och sen platt skatt på resten med 30% kanske?
Visst blir den progressiv, skatten. Men det är ok eftersom det skapar vår efterlängtade låglönemarknad:
http://www.baba.se/blog/uploaded_images/skattesats.png
By
Torkel, at fredag 15 december 2006 kl. 22:28:00 CET
Vad gäller barnbidrag så har du rätt i att det funkar som medborgarlön. Och det ska det göra, man ska inte ge föräldrar incitament att inte arbeta (förutom den tid som täcks av föräldraförsäkring mm) eftersom alla vet att arbetande föräldrar påverkar sina barns egen jämställdhet och eget framtida arbetsutbud.
Principiellt så skulle jag helst se ett barnbidrag lika högt som medborgarlönen. Ensamma mammor är alltid fattigast och hårdast klämda av alla samhällsgrupper, och orättvist är det eftersom dom sliter som djur för att skapa arbetskraft åt oss andra.
Men risken finns att ett skyhögt barnbidrag skulle skapa ett våldsamt ökat barnafödande i de svagaste samhällskikten. Härom kan man bara spekulera, men jag skulle föreslå att man höjer barnbidraget gradvis och för noggrann statistik på vad det har för konsekvenser på demografin så att man kan bromsa när det behövs ...
Ja, potatisbidrag är detsamma som medborgarlön. Jag har valt att kalla det potatis därför att jag plockat det från ett hemsnickrat system som består av en potatis, en morot och en lax. Morot är en bidragsdel som står i proportion till hur mycket skatt man betalat i sitt liv. (Det ska alltså vara en morot för att betala skatt.)
"Nej, jag vill nog kalla det socialbidrag även i framtiden. Men släppa lite lätt på reglerna men med bibehållna socialsekreterare och i alla fall några blanketter."
Aj aj, nu smög sig inkonsekvensen in igen.
Ok, vad är det för krav för att man skå få det här social/potatis/medborgarbidraget, dvs vad ska blanketterna handla om?
Att man ska vara fattig? Men då har du gett incitament för att vara fattig, dvs du tar bort incitament för att bli rikare, och grumlar därmed hela marknadsekonomins grundsten lika illa som den gråaste sosse.
"Det är en del av arbetsincitamentet att det är jobbigt att få gratispengar."
Aj, aj, aj! Gissa hur mycket blanketter du måste hitta på för att timlönen för bidragssökande ska sjunka under timlönen för ett lågavlönat jobb. Drivor av blanketter. Fulla med kontraproduktiva incitament. Och en onödig byråkrati som bekostas av dig och mig (till priset av högre skatt). Och slutligen: det arbete som faktiskt skulle utföras för att få stålarna, skulle inte den energin användas bättre på annat håll?
By
bh, at tisdag 19 december 2006 kl. 09:15:00 CET
Jag vill inte ge potatisbidrag till de som har jobb. Det ska löna sig att arbeta. Från första kronan. Men vi ska inte släppa välfärden helt. Bara skapa en låglönemarknad.
Det är lite jävligt det här problemet. Dagens motsvarighet till teodicéeproblemet (stavning) som gubbarna brottades med förr när det borde gjort vettigare saker?
..Som att lägga Linn. Har inte tänkt klart här..
By
Torkel, at tisdag 19 december 2006 kl. 21:11:00 CET
Nu sover hon.
Jag återkommer gång på gång till ordet pragmatism i mina tankebanor kring detta ämne.
Jag vill ha ett system där det lönar sig att arbeta och där det finns en låglönemarknad. Men som fortfarande känns tryggt; med välfärd alltså.
Men det är ju otroligt knepigt att få till. Medborgarlön är jag emot. Motivering? Kostar mer än det smakar. 3000 till alla i Sverige är en väldigt låg medborgarlön, men till och med med den låga nivån det blir många, många nollor på notan.
Och sen är det ju inte ett nytt system som ska in, utan ett gammalt som ska modifieras. Pragmatism. Små steg.
Gör gradvis om a-kassan till ett försäkringssystem bortkopplat från statsbudgeten. Bra.
Garantera en miniminivå, potatisbidraget. Det brukar som sagt även kallas socialbidrag. Bra, det finns redan. Sänk nivån lite för att synka det med låglönemarknaden. Öppna upp för kombinationer av socialbidrag och deltidsarbete. Låt arbetsinkomsten vara normen. Man ska arbeta och försörja sig själv. Det ska vara lätt och enkelt att arbeta och anställa. Om det verkligen gått åt helvete så kan staten gå in. Men det ska vara förnedrande och en sista utväg.
(Du kommer säkert hoppa på ordet förnedrande. Men det är ju det som är meningen. Om alla socialsekreterarna var jätteglada och välkomnande skulle det ju verkligen sända helt fel signaler. de sak vara sura och otrevliga. Det ska vara fult att inte klara sig själv. Men tryggheten ska finnas där.)
Barnbidrag är bra. Behåll eller öka. Hur dåliga föräldrarna än är på att sköta sig ska man alltid kunna ha barn. Större barnbidrag till famlijer med större inkomst? Kanske det, om det ska funka att det inte ska kosta att ha barn måste det ju bli så.
Det finns mycket panik i samhället. Många som vill att pappa staten ska komma och styra upp deras liv. Men det måste man göra själv. Trillar man omkull ska man få hjälp att ställa sig upp igen.
Kanske ett "starta-eget-lån" i stället för startaegetbidrag? lån är bättre än bistånd funkade ju på uländerna. Det låter rätt; kraften att starta eget ska komma inifrån, inte från en vilja att bli bidragsförsörjd. Inkomster är livsviktiga, redan från början, i nästan alla affärsverksamheter. Det var ju här .com-företagen sprack; de tjänade inte pengar först, och när de växte sig stora förlorade de ännu mer. De som överlevt har oftast gått med vinst från början och växt organiskt.
Men:
*Sänk bidragsnivåerna.
*Sänk skatten.
*För över tryggheten från arbetsinkomsterna från statliga till privata lösningar.
*Kraften i samhället ska komma från människorna, inte från systemet.
Det här är ju moderat politik. Jag är i rätt parti.
Lyssnar du på podradio? Pengar i P1 i så fall. Intressant att lyssna på ekonomerna disskutera.
Ett liv ska statsfinansieras till man är myndig. Då ska man ha fått en stabil grund som medborgare, oavsätt uppväxtförhållanden. På den grunden ska man sen bygga ett eget liv. Ett liv som man antagligen har rätt goda idéer om hur man vill utforma när man är myndig.
Vissa vill plugga. Ok, till dem ger vi ett vidareutbildningslån.
Vissa kanske vill starta företag. Ok, till dem ger vi ett starta-företag-lån.
Man kanske bara vill knega. Det ska ju finnas yrkesförberedande utbildningar på den statsfinansierade gymnasieskolan. [Hmm, här kommer jag på att jag är emot friskolor. De får gärna vara privata. Men inte fria. Föräldrar är ibland det farligaste som finns för barn. Stackars Linn som måste bli ingenjör till exempel, hon kommer ju bli traumatiserad.] Och vill man jobba så ska det gå jättebra. Det bör vara ett snäpp högre lönenivå på de jobb som kräver gymnasiekompetens än på de som kräver noll kompetens.
Om man inte hittar arbete så kan ju det ha sina orsaker.
Man kan vara blind, döv, eller halt. Där bör det finnas ett supportsystem för att gå in och ge stöd och hjälp. Vilket redan finns. Bra.
Man kan vara sjuk i huvudet. Uppväxtskadad av knäppa föräldrar. Kanske testade men heroin bakom skolan en dag i högstadiet. Här är rätt sätt att med måtta dela ut socialbidrag samtidigt som man lotsar individen vidare till vård och rehabilitering. Och jobb. Hela tiden jobb.
Vad göra med de schablonmänniskor jag tror mig veta finns efter att jag tittat på teve - dessa "jag är fullt normal men har noll kompetens och ingen ger mig jobb fast jag sökt 500 st"? Ja, det blir socialbidrag. Och tivingande, förnedrande system med antal sökta jobb per dag. Tvångsförflyttning? Ja, man ska matcha kompetens i hela landet. Om Jenny får socialbidrag och Lisbet vill anställa henne så måste Jenny tacka ja. Att sen Jenny råkat bo på Österlen hela sitt liv och Lisbet bor i Korpilombolo spelar ingen roll. Jobb är jobb är jobb.
Sådärja. Så har jag bekänt färg igen. Om min pappa och min faster skulle läsa det här skulle de nog inte prata mer med mig på ett ganska stort antal år. Min faster har ofta pratat (och när jag sagt nåt kört över mig) med åsikten att vi är ett så rikt land att alla faktiskt inte behöver jobba. Det funkar ändå. Vi kan ha 15-20% som inte arbetar och det funkar utmärkt ändå. Om jag i denna, för övrigt oöversiktligt långa, ordväxling visat tecken på att ha starka känslor i de här frågorna kan det finnas ett visst samband mellan det och all den undertryckta och kuvade vrede jag känt under alla år av diskussioner med min faster och min pappa.
By
Torkel, at tisdag 19 december 2006 kl. 22:55:00 CET
Jag har inte tid att svara ordentligt eftersom jag måste titta på en romantisk komedi på TV3 om 5 minuter. Två korta lösryckta anmärkningar bara:
"Ett liv som man antagligen har rätt goda idéer om hur man vill utforma när man är myndig."
Va? Jag har aldrig träffat en 18-åring som vetat vad han/hon ska göra i sitt liv. Har du läst "Fuck Facket?"? För att överleva globaliseringen måste den svenska ekonomin mutera sig snabbare än en bananfluga. Det kräver att man kan ändra plan ständigt och ända hålla sig torr om fötterna. Nobelpristagare och fd Världsbankschef Joseph Stiglitz sa att bara Sverige har ett system som klarar globaliseringens utmaningar.
"Jag vill inte ge potatisbidrag till de som har jobb. Det ska löna sig att arbeta. Från första kronan."
En motsägelse!!! Att BARA ge bidrag till dom som INTE har jobb är att INTE låta arbete löna sig från första kronan.
Det kallas för bidragsfälla.
By
bh, at fredag 29 december 2006 kl. 16:28:00 CET
Är inte det sant bara om man antar att bidraget försvinner vid första kronan och att lönerna kan vara hur låga som helst?
Om socialbidraget ligger på 6000 kr per månad motsvarar det en ickeskattad inkomst på 8571 kr. Eller, med antagandet 160 h/vecka arbetstid, 53 kr i timman i lön. Om bidraget försvinner i takt med att arbetstimmarna strömmar in behöver man bara tjäna mer än 53 kr i timman för att det ska löna sig att arbeta. Från första kronan.
Var är bidragsfällan?
Ok, att man vet vad man vill göra när man är 18 var kanske att ta i. Men man måste ju ge ungdomarna realistiska idéer om vad för slags framtid som väntar om man utbildar sig till; A.Socionom, B.Civilekonom, C.Ingenjör, D.Nåt med media. (jag känner att jag låter pinsamt lillgammal här, men vafan - det är ju bara du som läser det hrä ändå)
Hörde en av min mammas mammakompisar beklaga sig över sin dotter som utbildat sig till socionom (vad är förresten en socionom?) för några år sen. Hon hade pluggat i fyra år, fick inget jobb, och var nu förbannad för att ingen berättat för henne att socionomer aldrig får jobb. Eller var det litteraturhistoria hon läst, stackarn.. minns inte.
Om skolan gett en lite koll på vilka jobb som finns och hur lönerna ser ut inom olika yrken, samt att det är helt ok att knega några år innan man bestämmer sig, ller att det faktiskt är skrämmande lätt att starta eget (titta på Jens of Sweden), så borde väl det vara helt ok att kapa fallskärmen på artonårsdagen?
By
Torkel, at fredag 29 december 2006 kl. 22:10:00 CET
Skicka en kommentar
<< Home